Alice Stenström

Jag är en nördig tjej, främst när det gäller kommunikation mellan människor och organisationer, som i somras lämnade Stockholm med en examen i kommunikation och entreprenörskap i handen för kärleken i Västerås.

Jag bloggar om livet, om människorna runtomkring mig och om jag känner mig själv rätt; om framtiden!

Jag har fått förtroendet att leda Sveriges Ekonomföreningars Riksorganisation (S.E.R.O.) under 2014. De åsikter som delas i bloggen bör dock ses som mina egna.
Senast på Twitter @astonestream
Inlägg jag gillat

Den senaste månaden har jag pendlat mellan ångest och spänd förväntan kring det stundande valet. Varje känsloanstormning gör mig frustrerad eftersom jag inte kan/bör/vill slänga ut mina åsikter i sociala medier och i högljudda debatter med vänner och bekanta. Anledningen är att jag företräder en partipolitiskt obunden riksorganisation!

Jag följer varje debatt och varje uttalande med spänning. Jag och Stina diskuterar politik minst en timme varje dag på kontoret. På söndag avgörs det! Jag hoppas verkligen att valdeltagandet ökar. Det finns ingen ursäkt för att inte rösta! INGEN!

Har hört den flera gånger idag och ryser fortfarande varje gång! Tack Jenny för tipset! 

För övrigt är miljöerna, kläderna och stämningen helt fantastisk också. 

Växer alla kattungar så här fort? Trasan är nu 15 veckor och hur stor som helst.

Idag har vi haft en riktigt mysig lördag. Vi åkte till Norrköping för att gå på Harry Potter-utställningen. Kul att se all rekvisita och höra alla historier om varför de såg ut som de gör.
Otroligt mysigt med en heldag tillsammans med Alex också.

Den här älskade katten vill aldrig sova när vi går och lägger oss… Bästa leken är att jaga Alexs händer eller kasta runt med mina tofsar.

Fick just en häftig insikt: Mina föräldrar har båda två, på sitt sätt kämpat mot rasism. Inte några arga inlägg på Facebook utan stått ute på gatorna, demonstrerat, stått upp för sig själva och framförallt för andra.
Jag har många anledningar att vara stolt över mina föräldrar.

Årets viktigaste film! 

Eller inte. Men det viktigaste är att du går och röstar… 

Har sisådär 100 bilder från Greklandsresan som ska publiceras. Men innan dess känns det inte som om jag får blogga. Dumt!
Särskilt när det hänt så många roliga saker sen jag skrev senast.
Håll i er för snart kommer kattbilderna i mängder igen.

Ute i skärgården går tiden långsamt och ingenting är så noga som hemma. Det viktigaste är att det fungerar och att man mår bra. Semestern har börjat på riktigt nu…
Snart är vi hemma igen för att förbereda oss inför Greklandsresan. Öluff med Alex. En riktig sommardröm.

Mitt namn kommer stå på en brevlåda till en lägenheten där jag får bo tills jag dör om jag vill. Jag får ta bort papperslappen där jag snabbt klottrade våra namn den 1 november.
Ingen studentlägenhet där det är utflytt så fort högskolepoängen slutar rulla in. Ingen andrahandslägenhet där det alltid vilar en känsla av att det är onödigt att fixa för att vi ändå kommer flytta inom kort. Ingen mer oro över att behöva göra oss av med alla våra saker för att bli flexibla nog för 25 kvadrat…
Vi har nu en lägenhet så länge vi själva önskar. Den lägenhet där vi bott och trivts sen 1 november. Den lägenhet vi kallar för hemma. Det känns som den yttersta lyxen.
Kanske är jag helt Almedalsskadad eller så är det faktiskt så makalöst sorgligt att något som är så grundläggande känns så ofattbart lyxigt. Att inte behöva skrapa ihop pengar till en bostadsrätt på en gång utan att istället kunna bygga upp ett långsiktigt sparande för att köpa något när vi känner oss redo och när marknaden känns redo. Att köpa något för att vi vill, för att det vore bekvämt. Inte för att det inte finns några andra alternativ!
Undrar vad som kommer hända med bostadssituationen på sikt? Vi måste ge alla som ger sig ut på bostadsmarknaden många möjligheter. Utan en trygghet i att man har tak över huvudet och en frihet i att det är ens eget är det svårt att prestera, utvecklas och växa.